Julspecial: Direktörsmorden del 4
Detta är fjärde och sista delen i en serie av fyra om Direktörsmorden. Berättelsen är fiktiv, alla namn är påhittade och alla likheter med döda och levande personer är oavsiktliga.
Han skannade systematiskt av skrivbordet hos bolagets chefsjurist. Det var rent som en operationssal. Inga papper eller för den delen andra saker förutom ett tangentbord, en mus och en skärm. Vit och svart, vit och svart. Henrik satte sig ner i kontorsstolen och tittade sig omkring. Började känna på hurtsen bredvid. Den var låst. Sedan var det som solen uppenbarade sig för han fick syn på ett ensamt papper i en annars tom brevkorg på en byrå. Typiskt Nordberg att vara så gammaldags att han går och lämnar ett papper på inkommande tänkte Henrik för sig själv.
Mycket riktigt, det fanns en utredning och här var den. Misstanke om penningtvätt och förskingring. Henrik skummande igenom materialet. Företagskortet hade använts för att köpa följare till Instagram och Facebook på Madagaskar. Okej, allvarligt, men knappast själ för att mörda någon. Men, det slutade inte där. Kortet hade även på omvägar slussat ut ett par hundra tusen till en organisation som hade aktioner mot valfångst i Japan. Allt var attesterat av Lisa och i förlängningen Henrik själv.
En kall kår gick igenom Henrik när han försökte minnas underlagen. Kan det verkligen stämma? Han började själv inse vad det innebar. Förutom att han själv nu nog genom oaktsamhet gjort sig skyldig till förskingring betydde det att Lisa hade ett motiv. Men, varför, för att göra karriär? Hans tankar avbröts av att han hörde hur Lisa ropade högt på hjälp.
Han steg upp och mot ropen, det verkade komma från toaletterna. Han gick vidare när han kände hur det började burra och vibrera i kavajfickan. Han tog upp mobilen, okänt nummer, och svarade. "Är du under hot?", frågade en myndig röst. "Nej", replikerade Henrik och stannade upp något. "Det är Polisen. Är det Henrik Larson jag pratar med?" "Ja" "Vi har försökt att nå Karl Nordberg, det har utlösts ett terrorlarm hos er. Stämmer larmet?" "Jag vet inte", svarade Henrik ärligt och fortsatte med "Karl är död och ligger i trapphuset. Vi har inte sett någon utomstående. Jag är på väg mot toaletterna på plan 22, det verkar vara någon sorts nödsituation." "Om det är något hot, backa undan, vi är på väg" "Tack", fick Henrik ur sig och klickade av samtalet. Han tittade upp. Lisas rop hördes igen fast med en lägre ton. Hennes röst var ansträngd. Att stå kvar eller agera. Att fly eller slås. Henrik tog beslutet att agera och gick vidare mot ropen.
Andrea Yu hade också hört ropen i konferensrummet. Hon hade blivit ensam kvar när Lisa och Lars hade gått för att leta efter Olle. De hade blivit nervösa och tyckt det gått allt för lång tid för Olle att söka upp telefonen. Andrea beslutade sig för att vara kvar i rummet. När ropen började höras kände hon ett uppspirande ansvar. Hon gick försiktigt ut ur rummet och mot ljudet. Det lät som Lisa, men hon kände sig långt från säker. När hon kom fram såg hon runt hörnet hur Henrik och Lars var i full brottningsmatch. Lisa satt och grät bredvid Olle som såg ut att vara medvetslös eller rent av bragd om livet.
Henrik slogs för sitt liv. När han väl kommit fram hade Lisa och Lars stått där i fullfärd med att lyfta ner Olle. Lisas rop tystnade när hon såg Henrik och började förklara. "Olle har tagit livet av sig", stammade Lisa ur sig, "vi hittade den här lappen och Olle på toaletten."
På lappen som Henrik tog emot stod det bara ett ord. "Förlåt".
Han kände direkt att något inte var rätt. Det var inte Olles handstil. Han sänkte ner lappen och tittade bort mot Olle. Han hade tydliga strypmärken runt halsen, men blödde samtidigt från huvudet. Situationen blev uppenbar och Lars flög på Henrik. Det var jämt i början. Till skillnad från Lars så hade Henrik gjort lumpen. Det hjälpte en stund tills tröttheten och åldern tog ut sin rätt. När kampen pågått en stund föll de båda ihop utmattade tills Lars verkade ha fått nya krafter och tog strypgrepp på Henrik.
Andrea Yu hade sett nog. Hon tog tag i en brandsläckare och slog den mot Lars som föll ihop till synes medvetslös. Rökbomber smällde av och anti-terrorpolis stormade in i lokalen. Förvirringen var totalt när röken och ljudvolymen stegrades. De som inte redan låg på golvet lade sig instinktivt ner. Andrea ser hur Olle och Henrik blir bortburen på varsin bår. Hon själv blir ledsagad ut. Hon förstod inget i stunden, men kunde bara dra en förvirrad suck över alltings absurditet när hon senare fick händelseförloppet förklarat för sig. Hon skulle iallafall definitivt gå ut och köpa sig en tidigt julklapp och ta semester så mycket var klart.
Epilog:
Både Lars och Lisa blev åtalade för förskingring. Lisa för medhjälp till mord och Lars för mord. Det hela hade börjat som en dålig idé. Lisa hade blivit tipsad om att det gick att köpa följare. Hon hade maskerat det som en marknadsföringskampanj och blivit berusad på framgången. Lars hade då vittrad blod och fått Lisa att utöka sin aktivitet till att även börja slussa pengar till en djurrättsorganisation. Karl hade helt enkelt brusat upp sig mot Lisa när han konfronterat henne. Lars hade gått förbi och helt enkelt tappat besinningen. När Lisa sedan fick höra vilket ärende Olle skulle ha hos Karl förstod hon att även han kände till förskingringen och förmodligen skulle berätta för Henrik och polisen. De bestämde sig för att försöka ge Olle skulden för morden på Karl.
